Robinson Crusoe

För ett tag sedan läste jag en riktig klassiker nämligen Robinson Crusoe av Daniel Defoe:

Vatten, vatten, vatten, I alla vädersträck finns bara det oändliga havet, jag omsluten och fånge av det stora havet på en obebodd ö. Havet som så många gånger varit min räddare, hjälpmedel och vän har nu tagit form som en vildsint mördare och gisslan tagare. Havet tog mina vänner då vi seglade in i en storm, mig hade gud avvarat. Det var för ett lika stort straff som att dö. varför fick jag inte dö med mina vänner, varför skulle jag plågas till döds av svält och ensamhet.

Det här är den unge engelskmannen Robinson Crusoes första tankar när han som skeppsbruten kommer i land på en ö, hur han hamnade där är inte min sak att avslöja men som så många andra unga gjorde även Robinson revolt mot allt som hade med hemmet att göra och gav sig ut på ett eget äventyr. Frågan var hur han ska överlveva på ön utan hjälpmedel och utan att egentligen ha en aning om hur man överlever långt ute till havs. Hans vistelse på ön blir dock inte så fridfull som man kanske kan tro utan kantas av kannibaler som gör livet lite klurigt för Robinson. Även om det är svårt att överleva så måste han ha gjort något rätt för han spenderar nämligen närmare 30 år på ön och under dessa år får han utveckla sina hantverkskunskaper och sin uppfinnerikedom för att skapa ett liv. En dag ser han något vid horisonten som kanske kan bli hans räddning............!

Det känns riktigt tråkigt när jag läser den sista sidan på den här fantatstiska historian, den är riktigt bra och en av mina favoriter. Jag hade från början svårt att tro att man kunde skildra 30 år av en människas liv på en öde ö utan att det blev tråkigt men detta lyckas Daniel Defoe verkligen med. Det är ingen magi eller otroliga saker som händer utan allt känns så verkligt, det känns verkligen som en beskrivning av en skeppsbrutens liv (så som jag föreställer mig det). Det känns ibland som en "överleva på en öde ö guide" på grund av dess stora detaljrikedom vilket gör att boken känns mycket sanningsenlig. Även om det bara är Robinson Crusoes dagliga liv under 28 år så blir det väldigt händelserikt och boken är aldrig tråkigt.

En riktigt bra klassiker!

Bildkälla