31 december 2010

Hunkar och rugby

När jag bestämde mig för att titta på sportfilmen Forever Strong så hade jag noll förväntningar. Allt jag ville var att se de snygga skådespelarna, bl.a. Sean Faris och Penn Badgley, tacklas i rugby och vara allmänt snygga. Men jag blev verkligen positivt överraskad över både handlingen och trovärdigheten i historien. Det är kanske i och för sig inte så konstigt då filmen är baserad på verkliga händelser, men det fattade inte jag förren filmen var slut.

Jag brukar inte alls tycka om sportsrelaterade filmer, men detta var ett stort undantag. Kanske för att filmen inte bara handlar om sport utan även om ungdomsbrottslighet, familjerelationer och förlust

Dagens Filmtips

Om du inte sett filmen The Runaways med Dakota Fanning och Kristen Stewart så borde du göra det direkt! Filmen är baserad på en verklig historia och både musiken och kläderna från 70talet är helt underbara

30 december 2010

Dagens Boktips

I somras hade jag ingen aning om vilka böcker jag ville läsa, jag visste bara att jag ville läsa. Då sa min vän Emma att jag var tvungen att läsa Doppler av Erlend Loe och jag var fast direkt. En otroligt rolig bok om en medelålders man som blir trött på civilisationen, drar ut i skogen och bor tillsammans med en älgkalv i sitt tält. Antingen älskar man eller hatar den och jag hoppas att du som jag älskar den!

Levande döda

Sookie Stackhouse är en helt vanlig 25åring med sitt servitrisjobb i den lilla hålan Bon Temps i Lousianna. Eller nästan helt vanlig. Sookie är nämligen telepatisk - hon kan läsa folks tankar vare sig hon vill eller inte. Men plötsligt kommer vampyren Bill in i hennes liv och hans tankar kommer hon inte åt. Sookie blir fashinerad av den mystiska "mannen" och dras in i hans mörka liv som innehåller våld, sex, mord och vampyrer som inte är i närheten så civiliserade som Bill. Är kärleken till honom värd all fara hans sällskap innebär?

Det jag uppskattade med boken var just det faktum jag nämnde i
Dagens Boktips, att den är skriven i jag-form från Sookies perspektiv vilket gör att man verkligen känner allt som hon gör. Och jag älskar att boken inte handlar om en perfekt person med vanliga problem och verkligen inte en vanlig kärlekshistoria. Sookie har väldigt många brister men är inte rädd för att erkänna det, vilket gör att man på något vis ser upp till henne. Bara det faktum att jag sett första säsongen av True Blood (serien baserad på första boken) och att jag endå blir helt besatt utav boken och läser över 300 sidor på två dagar bevisar att Charlaine Harris vet vad hon gör.

Det som chockade mig om man jämför med serien är att Tara, Sookies bästa vän, inte finns med i boken. Eftersom hon är en väldigt stor del av serien kändes det konstigt utan henne, men istället är Eric, en gammal och väldigt mäktig vampyr, en större del av boken vilket gillas väldigt mycket!

Gillar du True Blood, vampyrer och kärlek så tycker jag att du ska läsa Död tills mörkret faller. Jag längtar redan efter att få sätta tänderna i del två!

Sookie (Anna Paquin) och Bill (Stephen Moyer) i True Bloods första säsong
Källa

Den svarta och vita svanen

Black Swan heter filmen som fick mig att totalt tappa andan. Det skulle inte förvåna mig om detta kommer bli en klassisk film inom kategorin psykologisk thriller. Det är väldigt svårt att beskriva handlingen i filmen, men jag ska göra ett försök utan att avslöja för mycket!

Filmen följer den unga balettdansösen Nina, spelad av Natalie Portman, i konkurrensen med bland annat Lily (Mila Kunis) för huvudrollen i produktionen Swan Lake. Enligt regissören (Vincent Cassel) är hon perfekt som den vita svanen, men för att få huvudrollen måste hon även kunna dansa som den förföriska och mörka svarta svanen, och han tycker att Nina är för oskyldig för att kunna dansa i denna roll. Nina försöker ta sig ann uppgiften att hitta mörket inom sig själv men då får hon plötsligt märkliga rivmärken på sin axel som sedan även leder till bisarra hallucinationer och hon börjar se fara i sin tidigare trygga omgivning.

Filmen är obehaglig och vacker på en och samma gång och jag som tycker att Portman är en fruktansvärt tallangfull skådespelerska är jätteglad över att hon passar som handen i handsken för denna roll och hon glänser från början till det makalösa slutet. Jag som väldigt sällan blir påverkad av obehagliga filmer kände hur jag fick gåshud och var tvungen att lyssna på väldigt glad musik innan jag kunde släcka lampan.

Så om ni inte är rädda för rysningar och lite hallucinationer - njut av detta mästerverk

Filmens trailer säger enligt mig lite för mycket, men om ni är sugna, titta på den här

Dagens filmtips

Dagens filmtips är "The Tourist" med världens bästa Johnny Depp som har premiär i Sverige den 5 januari och den kan väl inte va annat än bra, eller vad tror ni? Se trailern och avgör själva!

Robinson Crusoe

För ett tag sedan läste jag en riktig klassiker nämligen Robinson Crusoe av Daniel Defoe:
Vatten, vatten, vatten, I alla vädersträck finns bara det oändliga havet, jag omsluten och fånge av det stora havet på en obebodd ö. Havet som så många gånger varit min räddare, hjälpmedel och vän har nu tagit form som en vildsint mördare och gisslan tagare. Havet tog mina vänner då vi seglade in i en storm, mig hade gud avvarat. Det var för ett lika stort straff som att dö. varför fick jag inte dö med mina vänner, varför skulle jag plågas till döds av svält och ensamhet.
Det här är den unge engelskmannen Robinson Crusoes första tankar när han som skeppsbruten kommer i land på en ö, hur han hamnade där är inte min sak att avslöja men som så många andra unga gjorde även Robinson revolt mot allt som hade med hemmet att göra och gav sig ut på ett eget äventyr. Frågan var hur han ska överlveva på ön utan hjälpmedel och utan att egentligen ha en aning om hur man överlever långt ute till havs. Hans vistelse på ön blir dock inte så fridfull som man kanske kan tro utan kantas av kannibaler som gör livet lite klurigt för Robinson. Även om det är svårt att överleva så måste han ha gjort något rätt för han spenderar nämligen närmare 30 år på ön och under dessa år får han utveckla sina hantverkskunskaper och sin uppfinnerikedom för att skapa ett liv. En dag ser han något vid horisonten som kanske kan bli hans räddning............!

Det känns riktigt tråkigt när jag läser den sista sidan på den här fantatstiska historian, den är riktigt bra och en av mina favoriter. Jag hade från början svårt att tro att man kunde skildra 30 år av en människas liv på en öde ö utan att det blev tråkigt men detta lyckas Daniel Defoe verkligen med. Det är ingen magi eller otroliga saker som händer utan allt känns så verkligt, det känns verkligen som en beskrivning av en skeppsbrutens liv (så som jag föreställer mig det). Det känns ibland som en "överleva på en öde ö guide" på grund av dess stora detaljrikedom vilket gör att boken känns mycket sanningsenlig. Även om det bara är Robinson Crusoes dagliga liv under 28 år så blir det väldigt händelserikt och boken är aldrig tråkigt.


En riktigt bra klassiker!
Bildkälla

29 december 2010

Drömbiblioteket

Ända sedan jag var yngre och började läsa mycket böcker har jag alltid drömt att ha ett eget bibliotek i mitt hus. Detta skulle rent praktiskt innebära att jag fick bo i ett slott eller en herrgård, men det tackar jag inte nej till(= Så därför startar jag en lite dröm kategori med lite fina bibliotek som jag drömmer om!

Väldigt färgglatt men det blir kanske svårt att köpa böcker i de rätta färgerna!

Källa

Bokrea

Gick förbi lagerhouse i Helsingborg och såg att de hade halva priset på sina pocketböcker och som den bokälskare jag är så blev det fem stycken!

De här köpte jag:

  • Genom dina ögon - Stephenie Meyer
  • Min far hade en dröm - Barack Obama (Självbiografi)
  • Hon älskade - Helena Henschen
  • Förföljd - Catharina Ingelman-Sundberg (Del 2 av berättelsen om Anne Persdotter)
  • Brännmärkt - Catharina Ingelman-Sundberg ( Del 1 av berättelsen om Anne Persdotter)

Ska bli spännande att se vad jag tycker om dem! Recensioner kommer!!

Dagens Boktips

Om du tycker om HBO's serie True Blood, så borde du verkligen satsa på att läsa böckerna. Jag började läsa den första boken, Död tills mörkret faller, igår och har nästan läst ut den. Passar verkligen för sträckläsning och jag älskar att den är skriven i jag-form som man nästan aldrig hittar nuförtiden!

Vem är egentligen patient 67?

Jag är inget stort fan av deckare men en av mina absoluta favoritböcker är konstigt nog just en deckare. Boken heter Shutter Island, eller egentligen Patient 67 på svenska, och är skriven av Dennis Lehane som är en helt otrolig författare.

I korta drag handlar boken om kommisarien Teddy Daniels och hans nya partner Chuck som får ett uppdrag ute på ön Shutter Island som endast består av ett stort mentalsjukhus. En mördare, Rachel Solando, har på något vis rymt från sin hårt bevakade cell, och nu är det Teddys och Chucks uppgift att hitta kvinnan. Det som till en början ser ut att bli ett lätt uppdrag utvecklas till ett helt annat fall då Teddy börjar ifrågasätta vad som egentligen försiggår på sjukhuset. Varför får varken han eller hans partner tillgång till byggnaden med de svårast sjuka patienterna och vem är patient 67 som Rachel nämnt i ett kodat meddelande? Medan Teddy helt börjar tappa greppet om verkligheten så blir den största frågan - kommer de någonsin få lämna denna ö?

Denna bok är otrolig på grund av den otroliga spänning som följer en från början till slut och de underbara tillbakablickarna till Teddys tidigare liv när hans fru Dolores fortfarande var vid liv. Även om boken faktiskt var väldigt lättläst, så gör detta absolut ingenting då Dennis använder sig av språket på ett oerhört vackert och gripande vis.

Boken rekommenderar jag starkt till alla som gillar spänning och ovisshet och som läst något tidigare verk av Dennis Lehane (jag har läst Mystic River och kommer troligtvis även nämna den här) men jag rekommenderar även att om man både vill läsa boken och se filmen att man först ser filmatiseringen med Leonardo Dicaprio som en perfekt Teddy, Mark Ruffalo som Chuck och Michelle Williams som Dolores

28 december 2010

Kärlek och hat i 1800talets England

Igår kväll läste jag ut klassikern Svindlande höjder av Emily Brontë och sedan dess har jag sett både filmversionen från 1992 och miniserien som gjordes förra året. Jag kan bara säga att jag fallit pladask för både boken och de två filmatiserade versionerna. Jag har svårt att förstå hur två historier baserade på samma bok kan bli så olika, men det var de verkligen.

Den första versionen älskade jag mycket på grund utav Ralph Fiennes briljanta skådespel och för att filmen i stort sett följde bokens handling från början till slut men jag hatade verkligen att Juiliette Binoche agerade både som Catherine och senare även som sin egen dotter. Varför?! Jag tycker att det var ett mycket dåligt val av filmskaparna, men vad vet jag?

Till serien från 2009! Här följer inte historien boken ordagrant, den börjar t.ex. inte likadant då de väljer att hoppa in mitt i historien och sedan använda sig av en lång tillbakablick, vilket jag tycker de gjorde på ett superbra vis. Fastän att vissa saker skiljer sig mycket från från boken så tycker jag att ändringarna de gjort är väldigt bra (förutom slutet som jag tycker blev lite snopet). Jag kände även att de gjort båda huvudkaraktärerna mycket lättare att relatera till, både på gott och ont. Bra på det viset att man känner mer för karaktärerna (exempel: jag grät till serien men inte till filmen), men dåligt för jag anser att det var mycket av bokens charm, just att man egentligen inte gillade huvudkaraktärerna alls, men att man endå kände ett starkt behov av att de skulle få sitt lyckliga slut. Så en stor elogé till Emily som fick mig att känna så, det kan fasen inte vara lätt! Men det jag älskade mest med serien var den starka passionen mellan Cathy och Heathcliff, som enligt mig, skruvades upp ordentligt i denna version.

Så om du vill njuta av en äkta kärlekshistoria (inget Twilight blask) så se en eller varför inte två versioner av Svindlande höjder. Boken är ett måste, den har nu blivit en av mina favoriter och är det bästa jag läst på över ett år. Du kommer definitivt inte bli besviken!

Heathcliff och Catherine 1992

Catherine och Heathcliff 2009

Ett nytt hörn av din bokhylla

Bokälskare, bokomaner och bokslukare. Filmtittare, filmgalningar och biobesökare. Nu har ni hittat till en ny liten del av världen vid namn Cherrybombs. Som kort och gott kan beskrivas som två tjejers passion här på jorden, böcker och filmer. Vi tar med er med bortom denna värld, till magiska länder och romantiska kärlekshistorier. Genom att helt enkelt berätta vad som finns i våra bokhyllor och vad vi ser på filmduken. Detta är en blogg med recensioner, tips och kommentarer som alla handlar om böcker eller filmer. Välkommna!