Detta blir en liten blandning av recension av The Phantom of the Opera, filmen från 2004, och operan med samma namn som jag, Charlotte och Alexandra såg i London på Her Majesty's Theatre i torsdags kväll. Hoppas att ni gillar't!
Handlingen följer den unga balettdansösen Christine Daaé på Opéra Populaire i Frankrike under slutet av 1800talet. Christine har fått sånglektioner av den så kallade Fantomen på Operan, som håller till långt ner under operahuset på grund utav sitt missbildade utseende. Fantomen blir besatt av den unga sångerskan, så när Christines barndomsvän Raoul visar sitt intresse för henne så ser Fantomen ingen annan utväg än att tvinga Christine till att bli hans.
För mig ligger denna kärlekshistoria i klass med berättelser som Svindlande Höjder - den kommer helt enkelt aldrig sluta vara aktuell. Jag har varit helt nerkörd i filmen sedan jag såg den första gången för 6år sedan, men inget gick upp emot att se föreställningen live med riktiga operasångare. Både Raoul (Will Barratt) och Christine (Sofia Escobar) var helt otroliga i sina roller, men självklart så slog ingenting Fantomen (John Owen-Jones). Från det att han tog den första till den makalösa sista tonen så satt jag med gåshud över hela kroppen. Tror inte att man kan förstå hur mäktig en sånhär föreställning är om man inte själv upplevt det, helt sjukt och underbart på samma gång.
Vi betalade "bara" 600kr styck för våra biljetter, och inte för att man satt bra (hööögt uppe på en balkong) men man såg allting och hörde gjorde man verkligen, så det var värt varenda krona! Om ni endå vill köra på den billiga varianten så titta på filmen, för den är verkligen helt underbar och det är lättare att följa med i den handlingen och koppla allting. Men om du blir fast i filmen så kosta på dig att se operan - det är en upplevelse bortom ord.
En låt med Fantomen från operan på Her Majesty's Theatre
Trailern till filmen från 2004
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar