Innan Gossip Girl hade premiär i september 2007, så hade jag redan läst fem böcker i bokserien som serien är väldigt ytligt (enligt mig) baserad på och var fast i denna chicklit serie. Så när nyheterna om att böckerna skulle bli en TV-serie så hade jag superhöga förväntningar, särskilt när jag fick reda på att Josh Schwartz, skaparen av OC, var med och utvecklade serien och även som producent.
GG's första säsong börjar med att Serena van der Woodsen (Blake Lively), den förra detta IT tjejen på New Yorks Upper East Side, kommer tillbaka till staden efter ett år på internatskola. Nu är det Serenas förre detta bästa vän Blair Waldorf (Leighton Meester) som tagit hennes plats och Blair har ingen avsikt att låta henne återigen bli ledare, särskilt inte eftersom Blairs pojkvän Nate (Chace Crawford) alltid haft ett mycket speciellt intresse för Serena. Serien innehåller också karaktärer som the bad boy, Chuck (Ed Westwick) Nates bästa vän, och outsidern Dan (Penn Badgley) från Brooklyn som alltid varit kär i Serena.
Jag tror att det som gjorde, och gör, serien så himla populär handlar om att den handlar om så många olika och väldigt speciella karaktärer och på något otroligt vis så knyts dessa människors öden samman och gör en otrolig serie. Det som skiljer sig mest från böckerna (förutom att handlingen i serien helt lever sitt eget liv) är att serien tar upp en historia som inkluderar även de vuxna. I böckerna nämns självklart föräldrarna, men det ligger aldrig någon historia bakom deras beteende eller varför deras liv ser ut som det gör idag.
Denna serie ligger mig väldigt varmt om hjärtat och även om jag anser att säsong fyra har varit en ganska stor besvikelse så skulle det aldrig falla mig in att sluta titta. Jag älskar karaktärerna (särskilt Blair och Chuck) alldeles för mycket för det!
Blair Waldorf och Chuck Bass in action
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar