Jag hade ganska höga förväntningar när jag satt mig ner för att titta på Welcome to the Rileys, mycket för att jag tyckte att utgångspunkten i filmen kändes väldigt lovande, men risken fanns även att slutet skulle bli för klyschigt och löjligt (i alla fall för min smak)
Doug (James Gandolfini) och Lois Riley (Melissa Leo) kämpar med att gå vidare med sina liv efter att ha mist sin femtonåriga dotter i en bilolycka nio år tidigare, men det går inte bra för någon av dem och med tiden har de flutit längre och längre ifrån varandra. När Doug åker iväg på en affärsresa till New Orleans så träffar han på den sextonåriga strippan Mallory (Kristen Stewart) och en vänskap växer fram mellan de två motsatserna.
Sedan Twilight filmerna kom ut så har jag sett Kristen i två andra filmer, denna och The Runaways, och jag kan inte förstå hur hon kan spela en verkligen person och en strippa så mycket bättre än en helt vanlig tonårstjej. Men tillbaka till filmen - jag tycker den är otroligt bra berättad och regissören Jake Scott har gjort ett enastående jobb. Det är en historia om hur olika personer hanterar förlust, att kunna öppna sig för nya människor och överkomma de hinder som oundvikligt dyker upp genom livet och jag gillar det
Källa
Sedan Twilight filmerna kom ut så har jag sett Kristen i två andra filmer, denna och The Runaways, och jag kan inte förstå hur hon kan spela en verkligen person och en strippa så mycket bättre än en helt vanlig tonårstjej. Men tillbaka till filmen - jag tycker den är otroligt bra berättad och regissören Jake Scott har gjort ett enastående jobb. Det är en historia om hur olika personer hanterar förlust, att kunna öppna sig för nya människor och överkomma de hinder som oundvikligt dyker upp genom livet och jag gillar det
Källa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar