Jag har precis läst ut Fantomen på Operan och tänkte att det var lika bra att skriva ner mina tankar direkt. För att ännu en gång inte tråka ut er med handlingen, då jag redan recenserat både filmatiseringen och operan, så tycker jag det är bättre att man kan titta på det inlägget här om man känner för en liten uppdatering.
Från första sidan kände jag redan att jag skulle tycka mycket om denna bok, men jag visste inte hur mycket den skulle komma att påverka mig. Jag, och de flesta, känner nog att det är helt omöjligt att inte känna en sort hat-kärlek till Fantomen, som gör många hemska saker, men som även har blivit behandlad som en lägre stående varelse på grund utav sitt utseende under hela sitt liv, till och med av sina föräldrar. Jag kan i alla fall inte hjälpa att känna stort medlidande med denna man och det är i slutändan hans historia, och inte Christine och Raouls, som har störst inverkan på mig.
Boken är det bästa jag läst sedan Svindlande Höjder, och det kanske inte är så konstigt eftersom båda verken har överlevt nästan lika länge. Om man bara ska bedöma författarnas insats så måste jag medge att Emily slår Gaston, men det kanske beror på att jag läste Svindlande Höjder på originalspråket och inte Fantomen (kände mig inte så redo för en novell på franska) vilket alltid ger en bättre läsupplevelse. Men spänningsmässigt slår Fantomen SH med hästlängder!
Det faktum att hela historien som Gaston Leroux beskriver faktiskt bygger på sanna händelser, många olika intervjuer, brev skrivna av Christine Daaé i egen hög person mm gör ju knappast att historien har mindre inverkan på mig. Fastän att många tvivlar så tror jag helt och hållet efter att ha läst boken att Operaspöket/Fantomen/Erik var en man av kött och blod som faktiskt bodde i källaren under Operahuset i Paris. Om du inte tror mig får du helt enkelt läsa boken som skrevs för exakt hundra år sedan i år och lämna fram dina bevis på att Fantomen inte funnits. Lycka till!
Källa
Boken är det bästa jag läst sedan Svindlande Höjder, och det kanske inte är så konstigt eftersom båda verken har överlevt nästan lika länge. Om man bara ska bedöma författarnas insats så måste jag medge att Emily slår Gaston, men det kanske beror på att jag läste Svindlande Höjder på originalspråket och inte Fantomen (kände mig inte så redo för en novell på franska) vilket alltid ger en bättre läsupplevelse. Men spänningsmässigt slår Fantomen SH med hästlängder!
Det faktum att hela historien som Gaston Leroux beskriver faktiskt bygger på sanna händelser, många olika intervjuer, brev skrivna av Christine Daaé i egen hög person mm gör ju knappast att historien har mindre inverkan på mig. Fastän att många tvivlar så tror jag helt och hållet efter att ha läst boken att Operaspöket/Fantomen/Erik var en man av kött och blod som faktiskt bodde i källaren under Operahuset i Paris. Om du inte tror mig får du helt enkelt läsa boken som skrevs för exakt hundra år sedan i år och lämna fram dina bevis på att Fantomen inte funnits. Lycka till!
Källa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar